| | I den fornnordiskaskapelseberättelsen finns Audhumbla i Ginnungagapetlångt innan världarna kommer till. Även om Audhumblasägs vara gjord av rimfrosten som uppstod mellan Muspelheims hettaoch Nifelheims köld, är hon inte skapad. Audhumbla finns, honär och hon när. Med sin varma tunga slickar hon fram livfrån saltsten, med sin mjölk ger hon styrka. NamnetAudhumbla betyder den ymniga kulliga.
Audhumblaär kon som kosmisk moder. Hennes kvinnliga formåteruppstår i Bestla som också framträder uringenstans i Valans spådom. Audhumbla manifesterar rymden och deteviga, det som fanns och alltid har funnits. Hennes mjölkflödar över himlarna och syns i de frusna mjölkdropparsom lyser på himlavalvet. I Vintergatan ser vi tydligt hennesspår, och Vintergatans engelska namn – the Milky Way – talar sitttydliga språk. I Indisk mytologi börjar ocksåvärlden med en ko som Moder. Den stora Gudinnans samhörighetmed kon ekar över flera av världens mytologier, vi hittarhenne i Mesopotamiens Hathor och Egyptens Isis bland annat.
Mjölkenfrån Audhumblas spenar göder allt från galaxer tillfostrets hjärtslag: hon när hela Skapelsen ständigt. Honär en del av Ginnungagapet där livet skapas ur ingenting. ’IArla urtid. Fanns ingenting. Ej sand eller hav. Eller svalavågor.’ Det måha varit tomt på sand och vågor. Men Ginnungagapetär inte tomt utanbestår av lager efter lager av norrsken. Så fullt avenergivågor att det inte finns några springor dem emellan:existensen har alltid varit, kommer alltid att vara. Audhumbla ärpersonifikationen av uttrycket Jag Är. Vi är alla komnafrån henne, närs alla av hennes mjölk.
Ettuniversum där vi är del av Skapelsen kan uppfattas som enskrämmande plats. Vem ska vi vända oss till om vi allaär en del av samma kropp? Vem ska vi se upp till om Gudinnanockså är vi själva, många gudinnor ipågående mytologier? Det opersonliga kan varaskrämmande, eftersom ett opersonligt universum inte äröppet för vädjan. Den ökände men kunnigemagikern Crowley sa att universum inte är så mycketrättvist som exakt. Allt behöver balanseras och universumkorrigerar sig ständigt, på samma sätt som en kroppmåste ha en viss mängd vatten och värme,såväl som bekämpa farliga virus och bakterier.Opersonliga krafter med egna lagar uppfattas som kalla och obehagliga.Men vi kan inte sitta i knäet på vare sig Fadersgudar ellerModersgudinnor hur länge som helst. Det finns energi ochhjälp att få iöverflöd, men omvårdnaden, omtanken, planerna ochmanifesterandet måste vi själva stå för. Förvandlaren; attFrigöra Sig från Gudsföräldrarna Att möta Audhumbla är attmöta ett universum utan gudsföräldrar.Från en bokstavlig tolkning av Fader vår, till idénav Gudinnan som Moder finns alltid risken att vi översättergudarna till fosterföräldrar som tar över därvåra biologiska föräldrar lämnade av. Dethär är religionen som opium, eftersom den hindrar oss attväxa upp och ta ansvar för våra liv.
Audhumblakan hjälpa oss med förvandlingen från stora barn, tillfullvuxna varelser som tar sin plats i universums och accepterar dessspelregler. Då har vi också möjlighet att ingå isamarbete med de krafter som lever där. Vissa varelser ärstörre och starkare än oss, men vår fria viljagäller alltid. En part kan inte samarbeta. Om vi ärrädda för Oden och kryper på knä framförhonom ökar risken att han visar sig som en tyranniskfadersgestalt. Varje gudom har många sidor och våravisioner av dem möjliggör eller begränsar derasmöjlighet att manifestera sig för oss. Vi riskerar med andraord att få precis dom gudar vi förtjänar.
Gudarnaär självständiga och har sina egna syften, precis somvi. I visst samarbetar vi, i visst motarbetar vi varandra. DetAudhumbla representerar är en frigörelse från detbarnsliga jagets beroende av den inkapslade värld religioner ochideologier kan erbjuda. Vi kan välja en livsåskådningsom hjälper oss att växa och skapar gemenskap med andra, menvi ska aldrig låta oss dikteras av den. Vår viljamåste alltid vara det högsta för oss själva, ochmed det följer stort ansvar som medskapare och förgörareav världar. 
Den här förvandlingen äravgörande för alla människor som vill bli såmycket dom kan bli. Jag var i mina sena tonår när jagstörtade barndomens Gud från tronen. Det intressanta var attjag inte hade en aning om att han satt där förrän jagpå instinkt bad honom hoppa ner. Vilket Gud gjorde, och detuppenbarade sig för mig att han trots min till synesickereligiösa livsåskådning tagit stor plats, eftersomhålet efter honom var enormt. Allt jag såg var ett tomrumfyllt av universums kalla krafter. Och jag minns att jag tänkte,”Nu är jag helt ensam, nu finns det ingen som kan rädda mig.”Det var en upplevelse av att det inte längre fanns någotskyddsnät mellan mig och rymden – en svindlande känsla avtotal nakenhet, att hänga i tomma intet, och samtidigt, vetskapenatt allt som är inom rimlighetens gränser kan jag göra –den enda etiska normen sätts av mig själv. Jag var inte heltövertygad om att jag skulle finnas kvar nästa dag. Kanskeskulle upptäckten upplösa min kropp i atomer. Men jag fannskvar även nästa dag. Och i anden var jagsjälvstädig, även om det skulle dröja någraår innan jag fick kläm även på den materiella ochekonomiska självständigheten.
Dennauppenbarelse satte sig i ryggraden, och jag är glad att jag hadeden innan jag hamnade i olika andligt arbetande grupper. Den hindradeinte att jag blev indragen i diverse maktspel som tyvärr ären så vanlig del i varje nyhednings initiationsväg, men jagtror att den hindrade att dessa spel satte sig särskilt djupt imig. Jag blir alltid ledsen då människor funnit en andligväg bara för att i nästa ögonblick börjaslåss om den kraft och förmåga de funnit.Särskilt bekymmersamt är naturligtvis kvinnor somåterigen hamnar i underläge gentemot män, men medandliga eller religiösa förtecken. Detta är lätthänt då avsättande av en gud ellerlivsåskådning alltid lämnar tomrum att fylla upp; vikan fylla dessa med förälskelser, upphöjda ledare, ellernya gudsföräldrar. Eller så fyller vi upp tomrummet medoss själva som vuxna medskapare till världen med gudomarvi väljer att samarbeta med.
HosAudhumbla har allting precis börjat och just slutat. Vi ärsimultant ett litet irrbloss i det kalla universum, likväl someviga själar som vandrar liv efter liv. Trygga, intedärför att någon vakar över oss, utandärför att vi vakar över oss själva. Detrosföreställningar vi tar till oss väljer vi medöppna ögon, medvetna om att de ger gemenskap, sammanhang ochspråk att beskriva det oändliga, men i samma ögonblicksom de inte hjälper oss att växa lämnar vi dem bakom ossutan sorg. | |
| | Myten om denStändigt Närande Kvinnan Audhumbla representerar den kraft somalltid ger, hon är stjärnornas strålar ochandens närvaro. Den energin tar inte slut, och sviker oss aldrig.Den är alltid tillgänglig om vi bara har förmåganatt ta emot den. Till och med när kroppen skadas, åldraseller dör har vi tillgång till denna ständigakälla, som hjälper det som är gammalt att dö, ochdet som är nytt att växa. Kon med sina stinna spenar ären fabulös bild av detta närande. Det är lätt atttänka även på den givande Gudinnan/Modern som ammarsitt barn och ger oupphörligen och villigt av sig själv. Dennära kopplingen i vår kultur mellan kvinna och modergör att denna idealiserade bild smetar av sig på idénom kvinnan och kvinnans idé om sig själv. Det finnstillfällen när utbytet mellan gudom och människa ärfruktbart, och tillfällen när det inte är det.Sammanblandning av gudinna och kvinna är i detta fall mycketolyckligt.
Omdet beror på uppfostran eller kvinnans närhet till andenmå vara osagt, men kvinnor tenderar att missta sig självaför ständigt närande källor, och blir ofta besviknapå sig själva när de inte kan vara allt för alla.Det är ur denna myt martyrmodern föds. Hon är kvinnansom vill ge allt till alla, och när hon misslyckas med detta blirhon bitter på sin omgivning som inte förstår att honär dömd att misslyckas med en så oöverkomliguppgift. Faktum är att omgivningen ofta förstår detta,men är oförmögna att tolka hennes beteende som pendlarmellan att tvångsmässigt ge och vara fientlig. En annankvinna kan kanske tolka det, eftersom hon troligen känner igenbeteendet, om inte annat på en instinktiv nivå. Det gamlauttrycket ’visa mig en kvinna utan dåligt samvete och jag visardig en man’ har sina rötter här.Jag är helt övertygad om att det idag finns kvinnor utandåligt samvete. Jag är själv en av dom. Men det hartagit tid att komma dit. Det första vi måste göraär att ta ansvar för vårt eget liv och våra val.Det andra vi måste göra är att inse att alla andra(vuxna) varelser också har ansvar för sitt liv. Idealet attvara en ständigt närande källa hindrar människanunika potential och varje kvinnas exklusiva bidrag till världen.Att ge för mycket är egentligen bara ett försök attkontrollera andra genom att identifiera sig med det allsmäktiga.Bara universum kan ge utan att förtröttas. Dit fårbåde kvinnor och män vända sig för att fåvad dom behöver.
Närvi ser oss själva som självständiga har vi ocksåmöjlighet att se andra som självständiga. Jag kan intenog betona hur avgörande detta är inte bara förvår egen andliga evolution och vår relation till krafterna,utan också för samarbetet med andra nyhedningar. Vibehöver inte fastna i en barn – förälderrelation tillvarandra. Det finns gott om magiska utövare som tar på sigrollen av förälder inom cirkeln. Det är naturligtvis braatt lära sig av rutinerade utövare och erfarenhet inom denyhedniska kretsarna bör skattas högt. Men vi ska aldrigstoppa andra från att möta sin egen kraft. En människassjäl vet vad en människa klarar och ingen annan Det finnsockså gott om nyhedningar som tar med sig barnrollen tillcirkelarbetet; och förväntar sig hjälp frånsåväl ledare som gudomar. Det är en svagutgångspunkt för lärande. Det kan verka vara enparadox, men bara när vi är självständiga kan vifaktiskt lära oss av andra på ett verkningsfullt sätt.Då kan vi odramatiskt ta emot den kunskap erfarna personer ochkraftfulla väsen har att ge.
Audhumblaär kraften som alltid ger, den andliga kosmiska näringen somfinns tillgänglig för den som tar sig tiden att injicera.Alltför ofta glömmer vi detta och vänder ossistället till vår omgivning för den energi vibehöver. Hur många kvinnor vrider inte sig självautochin för att få uppmärksamhet och bekräftelsefrån sina relationer. Vi behöver det, men vi kan barafå begränsat med näring från andramänniskor. Kvinnor behöver gå till källan, tillVintergatans ständiga opersonliga flöde av kraft. Detkrävs mod att göra detta; de flesta av oss äruppfostrade att förvänta oss näring och mening genomvåra gemenskaper. Icke desto mindre är ursprunget den endakälla som aldrig kommer att sina. Kvinnor behöver fyllapå av denna energi kontinuerligt. Sen kan vi ge överskottetvidare. Men vi måste alltid först själva vara fyllda.Annars kommer vi inte ro i hamn särskilt många av våraprojekt och drömmar. Vi kommer aldrig komma särskiltlångt inom häxkonsten eller andra andliga konstformer. Magikräver kraft, och kraft är inget annat än lagrad energi. Bara ett flöde direkt mot Audhumbla och det honrepresenterar kan få oss att sträcka oss ut över osssjälva och bli mer än våra och andrasförväntningar. Andlig evolution kräver ren andlignäring.  Drömmenoch Verkligheten Ett fåtal kvinnor har samlats dennagång; fyra stycken sitter på kuddar ochfårskinnsfällar i rummet. Några ljus ärtända. En kvinna stickar, mer på känsla än syn, ensitter med värmeflaska på magen för mensvärken, enmediterar med slutna ögon och en vilar ögonen på detornamenterade hornet i cirkelns mitt. Det är helt tyst. Ändasen de kommit sig samman har de umgåtts i tystnad ochumgåtts med tystnaden. De andas i takt nu.
Kvinnanmed stickningen ler lite för sig själv då hon minns hursvårt hon tyckte första mötet var. Hur oförbereddhon var på att tystnad kunde kännas såskrämmande. Nu ger den henne bara välbehövd vila.Känslan att umgås med andra kvinnor utan prat ärsvårbeskrivlig, men varje gång händer något ihennes system: i kristallerna i hennes kropp. Som gör hennemer försiktig med vilka ord hon använder, mervördnadsfull inför det hon skapar. Steg för stegnärmar hon sig förståelsen att hon är en Skapareoch att varje gest är betydelsefull.
Detär svartmåne och de firar Audhumbla; hyllar Ginnungagapetoch tidens ständiga början. Kvinnan lägger nerstickningen och reser sig, tar ett fåtal steg mot cirkeln mittoch hukar sig över det enkla altaret: en svart duk meddrickshornet och en flaska mjöd. Hon häller upp mjöd ihornet och välsignar det utan ord, drycken är nu energinfrån den stora kon, alltets energi. Hon dricker av det, tar delav universum, sen ger hon hornet vidare till nästa kvinna.När hornet skickats runt ställer hon tillbaka det påaltarplatsen.
Itimmar sitter dom så, tillsammans i tystnaden. Bilder flyter upptill ytan och minnen gör sig påminda, men de får heltenkelt flyta förbi. Då och då fyller en kvinnapå hornet och det skickas runt. De tar del av energin, avtystnaden och gemenskapen. När var och en fått nog reser honsig och nickar åt de andra innan hon återgår tillsitt liv. Men tala det vill ingen på länge.
ANDRA DELEN ATT ARBETA MAGISKT MED AUDHUMBLA Audhumblaär ursprunget, det eviga, den städigt närande.Att arbeta med henne handlar om att hantera paradoxen av vårobetydlighet ochvår gudomlighet. Vi möter den opersonliga/personligakraften: på samma gångfrämmande, urgammal och utomvärldslig som välkändoch förtrolig. Nedanståendekapitel handlar om att göra sig självständig i kosmiskmening, att finnaGinnungagapet genom meditation och att arbeta med kraftplatser som enport motrymden.
Ensjälvständighetsceremoni Allt liv är beroende av allt.Utan våra relationer är viingenting. Men det finns en skillnad mellan beroende och att ge upp sinunikavilja. Tyvärr har nästan alla människor försakatåtminstone delar av sitt unikajag när de når vuxen ålder. Som kompensationvänder vi oss till andra förtrygghet och flöde. Allt som oftast försöker viockså binda andra till oss ochkontrollera dem genom att lämna mjölktappen öppen.
En ceremoni ändrar ofta intenågot så djupgående som vår självbild iett slag. Men den kan bidra till enbörjan på en omprogrammering av vårtförhållningssätt; vi placerar ett chip ienergikroppen som läses av under våra vardagligaförehavanden och förändrar osssteg för steg. Den här ceremonin måste göras underbar himmel en stjärnklarnatt. Om vi är på ängen, i trädgården elleri parken spelar ingen roll, men detbör vara mörkt, vi ska vara själva och se ljusetfrån himlens lysandemjölkdroppar.
Genomgå en gedigen reninginnandenna ceremoni. Ju mer förutsättningslösa vi ärinför denna omprogrammeringdesto bättre effekt. Andas in mörker, andas instjärnljus. Se väldigheten iskapelsen omkring dig och föreställ dig hur mycket rymd ochliv som finnsdärute. Låt ditt sinne flyta, din kropp upplösas ochupplev vara en del av alltkring dig. Allt detta är du. Se nu ett nära ljus imörkret och känn igen dettaljus som dig själv. Det här är den unika manifestationav skapelsen som är du.Håll ljuset stadigt i bröstet och se hur duenergimässigt förhåller dig tilldin mänskliga omgivning. Stäng av alla mjölk/ljusflöden där du ger mer än dufår. Men se också var du ta mer än du ger. Ensådan obalans behöver ocksårättas till. Var inte rädd för att även balanserarelationen till de barn du äransvarig för. Barn ger alltid sina vårdnadshavaremängder av energi. Dettaflöde kan vara ömsesidigt öppet och stort. Gåigenom varje relation som kommertill dig. Se omgivningen igen. Varje förhållande är nuett jämställt utbyteutifrån sina förutsättningar, alla relationersamarbetspartners av olika slag. Dinomgivning är fylld av självständiga unika individer medsitt eget öde och syfte.
Återgåtill rymden kring dig.Andas mörker, andas stjärnljus. Segudomen eller gudomarna du idoliserar – representanter ur olikamytologier,liksom Moder jord och Fader Oden; var mycket öppen för vilkasom stiger fram.Det kan finnas gamla gömda gudar i ditt sinne. Be ödmjukt menbestämt gudarna attkliva av tronen. Om de skrattar åt dig, hånar dig ellerär arroganta är dettaförsök att binda dig. Gudomar kan leva på beroendenprecis som människor, om deförsöker göra dig liten bevisar detta bara att debehöver dig. Se dem som de är:mäktiga varelser var och en med särskilda krafter ochförmågor. De kan varaöverjordiskt vackra, väldiga och aktningsvärda, men deär ändå bara vad de är:former av varandet, manifestationer av Jag är. Om du vill kan dutacka dem förvad de är, respektfullt men inte underdånigt.
Se Audhumbla,se in i hennessvarta ögon, flyt i rymden. Se tiden som flödar genomvärldarna. Du är evig, duär en del av gudomen, du är jord, stjärna, ochnäring. Ditt ljus skimrarstadigt i ditt bröst. Se din relation till alla varelser ochenergiformer omkringdig: djur, växter, elementen – hur ni utbyter energi i alla eraförehavanden. Omnågra vägar är blockerade, öppna dem varsamt.Slå upp dörren för samarbete medväxtandar och fylgior, med stenar och träd.
Landaförsiktigt, känn jordenunder dig. Du är en lysande unik varelse: en Skapare ochförgörare av världar. Komockså ihåg att du är kropp och att kroppen har sinasärskilda behov. Undvikgärna att prata med någon för ett tag. Glädsåt att vara.
Meditationens magiska möjligheter
Jag tycker inte om meditationsom idé. Jag tyckerinte ens om att säga att jag mediterar, det låterpretentiöst och duktighetspockande.Icke desto mindre vet jag naturligtvis att förmågan attrensa skallen ochsystemet från skräp är förutsättningenför välmående såväl som andligutveckling. Hur ska vi veta vad vi vill, om tanken aldrig fårstillna och vårinnersta röst ta plats? Hur ska något nytt kunna komma tilloss, om detständigt flyger en flock kraxande fågeltankar i huvudet? Hurska vi minnasvilka vi är, utan kontakt med Ginnungagapet vi föddes i?
Det finns gott om böcker ommeditation och man kan hitta en mängd tekniker inom olikatraditioner somstöder sina utövare att uppnå stillhet. För densom hittat en teknik som passarvill jag betona hur bra och viktigt det är att regelbundetfölja denna.Meditation leder oss till den stilla punkt ur vilket allt börjar,sinnet fårvila och vidare utveckling möjliggörs. Andligt jobb somtrans, trumresor ocharbete med drömmar ersätter inte meditationen då dessaär aktiva tekniker. Barai total stillhet kan viss form av andlig evolution ske.
Men vi gamlaskrubbiga krigaresom somnar av högtravande snack om meditationens renhet; vadgör vi? Vi somtröttnar redan vid godvilliga direktiv och finner att pretentionerskapar ettmåste som förlamar oss inför det faktiskautövandet. Det här är vad jag gjorde,och det fungerade för mig. Jag skalade av alla råd om plats,tidpunkt, tändaljus och särskilda kläder och gav mig själv ett enkeltlöfte: att varje dag vidlämpligt tillfälle sitta helt stilla och fixera blickenpå vad den föll på.För en stund får ingenting förekomma utom det jagstirrar på. Det är helt ok omjag har en kaffekopp i handen, eller precis sjunkit ner ifåtölj. Ibland sluterjag ögonen därför att det är bekvämt ochvilsamt.
På dethär sättet har jag enstund av ro varje dag, oberoende om jag är hemma eller påjobbet, på fast markeller på resande fot (ännu en anledning att åkakollektivt, det går utmärkt attmeditera på tåg och buss). Framförallt är det ettsätt att lura mig själv förbieventuella duktighetsnojjor och uttråkninggsrädslor.Intressantnog kan det som börjarmed en kort stunds avkoppling övergå i en lång mentalvila. Genom att försättamig själv i stillhet känner kroppen och sinnetbehövligheten att få förlänga själsfriden.Det personliga behovet av stillhet får med andra ord styra hurlänge jag mediterar,snarare än klockor.
Imeditationens fridfullhet kan vi mötauniversumsgrundstenar. Långtinnan jag kände till denfornnordiska skapelseberättelsen och fortfarande provade ut olikameditationstekniker kunde jag notera att meditationen fick mig attglida mellantillstånd som numer är väl identifierade. Imeditationen hamnar jag ibland ivärme och milt sken, en annan gång blåvitt ljus ochkyla och en tredje gång heltenkelt i mörkret. Det är som om skapelseberättelsenåterupprepar sig; det mörkaGinnungagap hänger mellan det heta Muspelheim och det iskallaNiefelheim,. – vi kan driva mot isigkyla, mot varmt ljus,ibland mot mittens tomma. Till utgångspunkten ska viständigt återvända; till detusen möjligheternas tillstånd.
Kraftplatser som portaler mot himlen
Överallt på jorden finns kraftplatser, iblandutmärkta genomtempel och geometriska byggnader, ibland utmärkta genomformationer av väldigastenar. I Skandinavien har vi gamla kraftplatser som är angivnamed ståendestenar i form av cirklar, skepp och labyrinter. Var form har sittsärskildasyfte och bästa sättet att upptäcka detta är attresa på vid platsen. Fråga demsom bor under stenarna och vaktar, sådana finns det alltid gottom.
Kraftplatserförstärker ochbalanserar jordens ådror. De är också portaler ut mothimlen, mot stjärnor och andraplaneter. Kraftplatserna håller oss vår position iuniversum och skapar enkommunikationsväg till allt liv omkring oss, hurlångväga det än är. Vissakallar dessa platser för jordens altare, vilket är passande.Liksom alla altaremanifesterar och kanaliserar de andlig energi. I det här falletinte för ensärskild gudom utan som portaler gentemot universum. Attbesöka dem ger oss kontaktmed något stort och universellt.
Jag hararbetat mycket vid Ale stenari Skåne, en skeppsformation placerat på ett svidandevackert läge, skapt att dramänniskor till sig av alla slag, hedningar eller inte.Bautastenarna, havet ochden vida himlen gör mig alltid såväl matt som uppfylld.En underbar detalj meddenna plats är att stenarna står mitt i en kohage medexceptionellt vackra vitakor. Att se Audhumblas godmodiga dotterdöttrar beta bland destående stenarnaär en mycket speciell upplevelse.
Jag villuppmana alla som arbetarinom andligt arbete för moder jord att besöka flera avjordens altare och hagott om tid vid besöken. Försäkra dig om utrymmeför självständigt arbete. Visstkan man vara delaktig i en ceremoni, men viktigare ärändå att vara, lyssna, seoch känna. Upplev kraftlinjerna som pulserar genom jorden. Se varstjärnkonstellationeråterges bland stenarna, stå i den punkt som binder sammanhimmel och jord, kännhur planeter och stjärnor pulserar. Stora, opersonliga kraftervrider sig somormar i marken och genom luften. Upplev dessa krafter och stårak, sen är duredo att börja samarbeta med gudomarna.
TREDJE DELEN ATT MÖTA OCH LOCKA FRAMAUDHUMBLA
Ovanstående arbete,både praktiskt och magiskt är såklart sätt attmöta Audhumbla. Nedan kommer jag att ta uppattributen;färger, bilder, meditationer mm. Massor av olika detaljer som kanbidra attlocka Urkons energier. Det är de gemensamma ansträngningarnasom ger resultat.Ju fler saker man gör, desto bättre bäddar man förrätt sällskap.
Om man jobbatlänge att få kontakt med en gudinna och hon inte dyker upp,måste man börja överväga att man är fel ute.Man söker kanske inte vad man behöver.Då gäller det att ta ett steg tillbaka och fundera påför vem och vad manönskar kontakten. Är anledningarna ytliga ochfåfänga? Handlar de om att bli enhel kreativ människa eller om att verka duktig? Det kanockså handla om att manär på ett djupare plan är rädd för domkrafter man försöker dra till sig. Då ärdet viktigt att man är ärlig med sig själv ochförsöker igen. Gudinnor dykerinte heller alltid upp i den form vi tror. Ibland har de gått vidvår sidaunder lång tid utan att vi märkt det. Det är viktigtatt man är både lekfulloch allvarlig i sitt arbete, och är mycket uppmärksampå resultaten.
Nedanstående urval utgår från mitt eget magiskaarbete och andligaerfarenhet. Gudinnor har en förmåga att flyta in i varandra,och det är precissom det ska vara. Föränderlighet och interpersonellt beroendeär typiska draghos Gudinnekraften. Förslagen är för inspiration endast. Urkons energier Färger: SVART, VIToch BRUN. Naturfärger från skinn,päls, ben, och horn. Ceremonikläder ochVarDagskläder: Allt från denenklaste av estetik till totalt utflippat. Det som ger en känslaav storatidsrymder, såsom inspiration från mycket tidiga kulturer,eller fantasier omutomjordiska civilisationer. Högtid: Den nionde högtiden: drömtiden i navet påårshjulet, eller tidsperioden mellan Hels afton ochVintersolståndet. Fysiskamanifestationer: Att fysiskt skapasymboler är ett kraftfullt sätt att aktivera deras energier:både akten attgöra såväl som att ha symbolerna omkring sig. Allamaterial fungerar: lera,tyg, penna och papper, trä, ben och metall. Det är bra ommaterialen ärnaturliga, eftersom det gör dem mer tidlösa.
För att symboliseraAudhumblas särskilda energier passar allt som representerar omUrkon och denkosmiska Modern. Det kan vara hornet vi dricker ur, statyetter av kon,liksom gudinnormed horn. Manifestationer av rymd och galaxer i alla former.Stjärnan är entacksam symbol för opersonlig, städig energi, för demsom lutar mot häxkonstenär så klart pentagrammet ett tacksamt sätt attsymbolisera helheten i skapelsentillsammans med stjärnans symbolik. Stjärnhimlenrepresenteras med fördel avsvarta tyger, gärna i sammet eller siden, med glittrande stenar. Meditation/Visualisering: Att vara i den fyllda tomheten.
Blunda och upplevsensationen av att hänga fritt i ingenting. Öppna dina inreögon och seGinnungagapets själ; upplev sensationen av att upptäcka devackra lagren medfärg; vibrerande energier av varande. Vila i vetskapen atttomheten är fylld.Vila också i vetskapen att allt detta kan bli form, känslor,tankar ochvarelser, men just nu är det nog att det bara finns. Stanna hurlänge du vill iSkapelsens början. Namnatt kalla med: Audhumbla,Urkon, Bestla, Andra kulturers systergudinnor: Hathor (Mesopotamien) Isis (Egypten) Indien Runa: Urrunan. Djur: Urko Symboler: kon, mjölk, horn, stjärnor, galaxer,Ginnungagapet, Vintergatan, rymden, celler, den kosmiska Modern,pentagrammet,rimfrost, norrsken, mule, tunga, saltsten. Familj: Ingen och alla | |
